Barn sover annorlunda

Barnens sömn

Att sömnen har sin egen dynamik är något även vi vuxna känner till. Till skillnad från de flesta andra saker i livet kan vi inte uppnå sömn genom att anstränga oss. Tvärtom: sömnen uppstår genom avslappning. Den måste hitta oss, inte tvärtom. Naturen har ordnat det så av en god anledning. När vi sover släpper vi ju all kontroll. Vi är försvarslösa, utan reflexer, maktlösa. Sömnen får därför bara inträffa under vissa förutsättningar – nämligen när vi känner oss trygga och säkra. Inget vargyl där ute, inga knarrande golvbrädor. Det är inte konstigt att vi innan vi går och lägger oss ännu en gång snabbt kontrollerar om ytterdörrnyckeln verkligen är borttagen. Först när vi känner oss trygga kan vi slappna av. Och först när vi är avslappnade kan vi sova.

Och barnen då? För dem är det precis likadant. Även de ställer villkor för Sandmannen. Och vilka de är, det lär sig föräldrarna snabbt. Ja, de små vill vara mätta, de vill vara varma och de vill vara trötta (det glömmer vi ibland). Men även för dem kvarstår en fråga: Är jag trygg, skyddad och säker?

Två elakheter

Varifrån får spädbarn sin trygghetskänsla? Till skillnad från vuxna hämtar de den inte ur sig själva, och det är bra: Hur skulle ett spädbarn på egen hand kunna jaga bort en varg? Hur skulle det ensamt kunna se till att det blir täckt när elden slocknat? Hur skulle det ensamt kunna jaga bort en mygga som sitter på näsan? Små barn hämtar sin trygghet från dem som av naturen är ansvariga för att skydda och ta hand om den lille människan: sina föräldrar. Av den anledningen inträffar alltid samma fenomen så fort ett litet barn blir trött: då spänns en sorts osynligt gummiband upp inom det – och det drar det med full kraft mot den person det känner bäst. Om barnet inte hittar någon hamnar det i nöd och gråter. Och den spänning som detta medför skrämmer garanterat bort Sandmannen …

Men det är inte allt. De små kommer till världen med ytterligare ett arv. Jämfört med andra däggdjur föds människobarn i ett mycket omoget tillstånd. Framför allt hjärnan finns till en början bara i en ”smalspårig” variant – den måste trots allt tredubbla sin storlek under de första tre levnadsåren! Denna utvecklingsspurt påverkar även barnets sömn. För hos spädbarn förblir hjärnan relativt aktiv under en längre tid även efter att barnet somnat – den skapar nya kopplingar, den växer i ordets rätta bemärkelse. Det kräver mycket energi – därför vaknar spädbarn oftare för att ”tanka”. Dessutom är denna mognadssömn ganska lätt och fylld av drömmar – därför går det ofta inte att lägga ner spädbarn utan att de vaknar med ett ryck.

Hur spädbarn sover

Det finns alltså goda skäl till att små barn sover annorlunda än vuxna. Låt oss kort sammanfatta vad man vet om små barns sömn.

Små barn har mycket varierande sömnbehov. Precis som vissa barn är ”bra på att utnyttja maten” verkar vissa vara bra på att utnyttja sömnen – och tvärtom! Vissa spädbarn sover 11 timmar per dag som nyfödda, medan andra sover 20 timmar (i genomsnitt ligger de på 14,5 timmar). Vid 6 månaders ålder klarar sig vissa spädbarn på 9 timmar, medan andra behöver upp till 17 timmar (i genomsnitt sover de nu 13 timmar). Under det andra levnadsåret ligger det dagliga sömnbehovet i genomsnitt på 12 timmar – plus eller minus 2 timmar beroende på barnet. Vid 5 års ålder klarar sig vissa småbarn med 9 timmar, medan andra fortfarande behöver 14 timmar…

Små barn behöver en stund på sig för att hitta en rytm. Medan sömnen hos nyfödda är jämnt fördelad över dag och natt, går det redan att urskilja ett mönster från två till tre månaders ålder: Nu sover barnen en allt större del av sin sömn på natten. Trots detta tar de flesta barn i åldern fem till sex månader fortfarande ungefär tre dagssömnar, och några månader senare klarar sig många av dem redan med två sömnperioder under dagen. Och så snart de kan gå nöjer sig många av dem – men långt ifrån alla – med en enda middagslur. Och vid fyra, senast fem års ålder, är även den ett minne blott för de allra flesta barn.

Det är ganska sällsynt att en bebis sover hela natten utan avbrott. Inom vetenskapen räknas därför ett barn som en ”genomsovare” om det, enligt föräldrarnas uppgifter, sover lugnt från midnatt till klockan 5. Under det första halvåret vaknar (enligt föräldrarnas uppgifter) 86 procent av spädbarnen regelbundet på natten. Cirka en fjärdedel av dem till och med tre gånger eller oftare. Mellan 13 och 18 månader vaknar fortfarande två tredjedelar av småbarnen regelbundet på natten. Pojkar vaknar totalt sett oftare på natten än flickor. Även spädbarn som sover i föräldrarnas säng vaknar oftare (men då kortare stunder…). Ammade barn börjar sova hela natten senare än barn som inte ammas.

Vägar till sömnen

Barnets sömnbehov skiljer sig i grunden inte från vuxnas: Ett barn vill inte bara vara trött, varmt och mätt när det ska sova – det vill också känna sig tryggt. Och för det behöver det först och främst sina vuxna följeslagare – vissa barn behöver dem mer än andra, vissa barn längre än andra. Om ett barn gång på gång får uppleva ett sådant kärleksfullt sällskap när det somnar, bygger det gradvis upp en egen trygghet, sitt eget ”sömnhem”.

Det är därför ett missförstånd när föräldrar tror att det viktigaste när det gäller barnets sömn är att hitta det där knepet som plötsligt får bebisen att sova utan problem. Det finns inte, och om det finns, så fungerar det bara för grannbarnet.

Det är också en missuppfattning att spädbarn blir bortskämda om de får den vägledning in i sömnen som de av naturen förväntar sig. Under 99 % av mänsklighetens historia skulle ett barn som sovit ensamt inte ha överlevt till nästa morgon – det skulle ha blivit bortfört av hyener, uppätet av ormar eller blivit nedkylt av en plötslig kallfront. Och ändå var de små tvungna att bli starka och självständiga. Snacka om att bli bortskämd av närhet!

Och vi bör inte heller anta att spädbarn har sömnstörningar om de inte kan somna på egen hand. De fungerar i grunden felfritt. Den spanske barnläkaren Carlos Gonzales uttryckte det en gång så här: ”Om man tar bort min madrass och tvingar mig att sova på golvet kommer jag att ha mycket svårt att somna. Betyder det att jag lider av sömnlöshet? Självklart inte! Ge mig tillbaka madrassen, så ska ni få se hur bra jag kan sova! Om man skiljer ett barn från sin mamma och det har svårt att somna, lider det då av sömnlöshet? Ni kommer att se hur bra det sover när ni ger tillbaka mamman till det!”

Det handlar snarare om att hitta ett sätt att signalera till barnet: Här kan jag känna mig trygg, här kan jag slappna av. Då fungerar även nästa steg – vägen in i sömnen.