Barn måste leka – flera timmar om dagen, helst på eget initiativ och ostört, tillsammans med andra barn, både inomhus och utomhus. Den som tror att lek är ett meningslöst tidsfördriv, meningslöst barnsligt tjafs eller bara lek, har fel. Lek är det mest framgångsrika utbildnings- och utvecklingsprogrammet, lärandets kungliga disciplin och världens bästa pedagogik! Här kan du läsa varför det är så.
Av Margit Franz, författare till boken ”Idag har vi bara lekt igen – och lärt oss massor!”
1. Att leka ligger i barnens natur
Människan är en ”Homo sapiens” och en ”Homo ludens”, det vill säga en klok och en lekande människa. Lek hör förmodligen till människans äldsta kulturella uttryck. Människan delar sin lekdrift med många andra däggdjur. Eftersom evolutionen har skapat detta beteende är lusten att leka djupt rotad i människan. Inget barn behöver uppmuntras, motiveras eller uppmanas att leka. Det leker helt enkelt – överallt och när som helst.
2. Lek är ett grundläggande behov hos barn
Precis som att äta, dricka, sova och ta hand om sig själv är lek ett grundläggande mänskligt behov. För reformpedagogen Maria Montessori är lek barnets arbete. När barn leker ägnar de sig åt sina leksaker med allvar och koncentration. Lek är barnets huvudsakliga sysselsättning och samtidigt en spegel av dess utveckling. Den självständiga leken främjar barnets inlärnings- och utvecklingsprocesser på många olika sätt.
3. Att leka är roligt och ger glädje
Inget barn leker med avsikten att lära sig något meningsfullt. Barn älskar att leka för att det är roligt. De njuter av att få bestämma själva vad de gör och av den självkänsla de upplever i samband med det. Barn är nyfikna av naturen, och nyfikenhet är världens bästa pedagogik. De provar outtröttligt på nya saker och samlar på så sätt värdefulla livserfarenheter. Lärande genom lek är ett lustfyllt och helhetsinriktat lärande, eftersom alla sinnen är involverade – även det så kallade ”nonsenset”.
4. Lek tränar kroppen
En viktig funktion hos lek som innebär mycket rörelse är att träna den unga kroppen. Muskler, senor och leder stärks. Rörelsemönster prövas, koordineras och inövas. På detta sätt blir det möjligt att utföra allt mer komplexa handlingar. Glädjen i rörelse blir en drivkraft för en sund utveckling, så att kroppskänsla, kroppsmedvetenhet, kroppskontroll, rörelsesäkerhet, uthållighet och prestationsförmåga kan utvecklas. Fysisk ansträngning och emotionellt engagemang utmanar hela personligheten. Allt detta främjar den övergripande personlighetsutvecklingen. Här kan även äventyrs- och leksängar ge ett viktigt bidrag. Särskilt eftersom ”träningen” sker dagligen och helt i förbigående.
5. Lek och lärande är ett perfekt par
Det som till en början verkar vara en motsättning är i själva verket ett perfekt par, eftersom lek är det bästa sättet att stimulera barn. Det är den grundläggande formen av lärande under barndomen. Genom lek lär sig barn att förstå världen. Lek- och barndomsforskare utgår från att ett barn måste ha lekt självständigt i minst 15 000 timmar innan det börjar skolan. Det motsvarar ungefär sju timmar om dagen.
6. Lek minskar stress
När vi observerar barn som leker kan vi gång på gång se att de bearbetar sina intryck genom leken. I rollspel iscensätts vackra, glädjande, men också sorgliga och skrämmande upplevelser. Det som ett barn leker har en mening och betydelse för barnet självt. Det handlar mindre om att uppnå ett visst mål eller resultat. Mycket viktigare är själva lekprocessen och de erfarenheter som barnet kan samla på sig om sig själv och andra barn under leken.
7. Lek är socialt lärande
En lekgrupp med barn i olika åldrar och av båda könen erbjuder en optimal utvecklingsmiljö för socialt lärande. När barn leker tillsammans gäller det nämligen att förverkliga olika lekidéer. För detta måste man komma överens, fastställa regler, lösa konflikter och förhandla fram möjliga lösningar. Egna behov måste ställas åt sidan till förmån för en lekidé och lekgruppen, så att en gemensam lek överhuvudtaget kan utvecklas. Barn strävar efter social samhörighet. De vill tillhöra en lekgrupp och utvecklar därigenom nya beteenden och strategier som gör det möjligt för dem att känna tillhörighet. Lek öppnar vägen till det egna jaget, men också från jaget till duet till viet.
8. Lek främjar kreativiteten
Genom lek skapar barn sin egen verklighet. ”Det går inte” finns inte – den blomstrande fantasin gör nästan allt möjligt. Fantasi, kreativitet och lek är oskiljaktiga. Barns lek är både komplex och uppfinningsrik. Den konstrueras om och om igen. I leken dyker ofta problem upp som måste lösas. Jakten på lösningar utgör en väsentlig del av leken. Detta upptäckande lärande är ett aktivt sätt att ta till sig världen på egna villkor.
9. Lek överbryggar gränser
Lek har stor betydelse för vänskap samt för kontakter över kultur- och språkgränser. Förskolan är en plats där sociokulturell mångfald levs ut. Nyckeln till möten och samvaro är leken. Genom leken växer barnen in i sin kultur och genom leken tar de kontakt med varandra, för i leken talar alla barn samma språk. Barns öppenhet för det annorlunda och intresset för det nya övervinner gränser och gör det möjligt att utveckla nya relationsmönster.
10. Att leka är en barns rättighet
Barn har rätt till fritid, vila och lek. Denna rätt till lek är fastställd i artikel 31 i FN:s konvention om barnets rättigheter. FN:s kommitté för barnets rättigheter betonar att barnens lek ska ske på eget initiativ och i mindre utsträckning styras av vuxna. Daghemsverksamhetens uppgift är att ge barnen möjlighet att leka ostört i stimulerande miljöer – både inomhus och utomhus. En lekfrämjande pedagogik gör det möjligt för flickor och pojkar att utveckla sin lekförmåga och låter föräldrarna ta del av hur väl deras barn utvecklas genom leken.
Publicerad för första gången i kindergarten heute 10/2017, s. 18–19
Idag har vi återigen bara lekt
Den fackmässigt välunderbyggda och samtidigt praktiskt inriktade handboken ”Idag har vi bara lekt – och lärt oss massor!” av Margit Franz belyser betydelsen av barns lek. Den hjälper förskolepedagoger att på ett övertygande sätt framhålla de enorma pedagogiska fördelarna med en ”lekfrämjande pedagogik” gentemot föräldrar och allmänheten.
Om författaren
Margit Franz är förskollärare, diplomerad socialpedagog och diplomerad pedagog. Hon har varit förskolechef, forskningsassistent vid högskolan i Darmstadt och pedagogisk rådgivare. Idag arbetar hon som egenföretagande sakkunnig, författare och utgivare av tidskriften ”PRAXIS KITA”.